tisdag 26 maj 2015

KO5: Majdanek

Som sista inlägg för KO5 vill jag ännu skriva mycket kort om Majdaneks koncentrationsläger, eftersom det var därifrån jag fick idéen till hela kursen. 
 
Första delen av minnesmonumentet

 Det första man ser när man kommer till Majdanek är ett alldeles enormt minnesmonument för de som dog på lägren. Minnesmonumentet består av två delar: den första delen ser man genast då man kommer till lägret och den andra delen är ett mausoleum. Minnesmonumentet som står vid ingången till Majdanek är enormt stort och bakom det finns hela lägret. Detta monument symboliserar en stor bunt kroppar som dras ut ur gaskammaren. Majdanek är som koncentrationsläger ganska långt behållet så som det var då det var i funktion.
Gamla museumbyggnaden för köket som brunnit ner
Majdanek är i jämförelse med Auschwitz- Birkenau ett minimalt läger. Vi var den ända gruppen som besökte Majdanek den tiden vi var där, vilket jag personligen tyckte att var bra eftersom vi då hade mera tid att gå igenom händelserna på en mindre skala, som för att förbereda oss för den stora chocken. Majdanek var på sitt sätt mer intimt än Auschwitz-Birkenau. Då jag imisstag gick in i en barack för att hämta någon som blivit efter gruppen, blev jag alldeles till mig då jag såg ett helt rum fullt av skor som hade tillhört fångarna. 
Ett porträtt av Irena Szymanska av Jadwiga Fiedorow
 Också i Majdanek fanns det konstnärliga installationer som hade satts dit efter kriget. En barack var fylld av sorgsen musik och mörker. Då man gick in i baracken såg man en massa korgbollar på golvet. Vissa av bollarna var högre upp, med staket runt sig och svävande i luften med en lysande lampa i sig, andra och fler bollar var en aning nedanför dem och de låg livlösa och utan ljus på marken av stenar och grus. 
Ljusen som lyser...

... ljusen som dött...

 Jag tror att bollarna med ljus i symboliserade de fångar som fick leva inomhus i lägren, i trygghet, och de bollar utan ljus symboliserade de fångar som måste jobba utomhus med de tyngsta jobben samt de som dog på fälten. På väggen i rummet fanns det svarta målade bollar och jag tror att de symboliserade de fångar som det inte finns någon information om, de som dödades direkt utan att ens få en chans och de som försvann.  


... och ljusen som försvann
Trots att man har försökt hålla Majdanek i sitt ursprungsskick har en av byggnaderna gjorts till ett museum. Det var intressant att se hur mycket egen konst fångarna tillverkade, de kunde göra konst i smyg av precis vad som helst, t.ex. ett pärlhalsband med ett kors av brödbitar- som ännu var i gott skick. Där fanns också tobaksaskar och små bilder samt en massa ritningar. 
 
Konstverk tillverkade på lägret

 I Majdanek sattes det år 1943 upp en skulptur, The Column of Three Eagles (av Albin Maria Boniecki) för att ge hopp åt fångarna i lägret, att de också en dag skall kunna flyga ut ur lägret lika fritt som dessa örnar. Tyskarna accepterade skulpturen, eftersom de trodde att det bara var för att snygga upp det tredje fältet på lägret. Detta var det första monumentet för Majdaneks offer och man har i smyg gömt aska av de döda frångarna från krematoriet inne i skulpturen. 
 
The Column of Three Eagles

Då vi gått igenom Majdanek gick vi efter krematoriet till den andra delen av minnesmonumentet, mausoleumet. Som det synns på bilden under är mausoleumet enormt stort, och den högen inanför den är en hög av några fångars aska. Nazisterna brände stora delar av Majdanek och förstörde dokument före Sovjet befriade området, vilket betyder att där bara finns en minimal bråkdel av askan på de fångar som dog i Majdanek. Märkena och groparna på mausoleumet härstammar från bomberna i kriget och inristningen betyder översatt "Låt vårt öde vara er varning". Vi placerade en blombukett vid mausoleumet.

Mausoleumet

"Ugly clothes but our pride survives 
In shapeless cloge we stand upright. 
Brothers, sisters, husbands, and wives, 
The stripes, the stripes, the stripes, the stripes. 

Barbed wire separates them from the world, 
The watchtowers, guards, and gate. 
But miracle of freedom will be heard. 
And for that we'll bravely wait. 

Today, the time has come to learn, 
Thar to the same fate we will succumb, 
Hatred is what we do not yearn, 
From Pawiak prison we have come.
- Zofia Karpinska 

Tidsanvändning: 
Resor: 30min 
Guidningen i Majdanek: 2h 
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 1,5h 
Forskning: 30min 
Editering av bilder: 1h 
KO5 sammanlagt: 45,5h 


Källförteckning: 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar