I KO4 har jag satsat på att lära mig något nytt om några konstnärer, en konstriktning och gå på utställningar. Jag uppnådde mitt mål här och mitt egna arbete i denna kurs består av bloggens innehåll, inläggen och min forskning, utställningarna och mina egna bilder. Jag har lärt mig mycket nytt och försökt mitt bästa med att göra ett gott och utförligt arbete.
Målet med KO5 var för mig att koppla ihop historien med nutiden. Vi åkte med en grupp från skolan till Polen i april och jag ville utnyttja den resan i den här konstkursen. Jag har berättat lite om historien, men också editerat mina egna bilder som jag satt in här på bloggen. Jag har kopplat ihop historien men nutiden i form av t.ex. moderna minnesmonument. Jag är ganska nöjd med mina prestationer angående den här kursen också.
Fastän jag har jobbat otroligt hårt med dessa kurser, har jag lärt mig mycket nytt och faktiskt gillat det arbete jag gjort. Efter varje blogginlägg känns det bra, som om jag vore ett steg närmare mållinjen. Nu är båda kurserna avklarade och jag lämnar nöjd och belåten bloggen här!
(Skrivandet av detta blogginlägg + slutpresentationer: 2h)
KO4 sammanlagt: 46,5h
KO5 sammanlagt: 47,5 h
tisdag 26 maj 2015
KO5: Majdanek
Som sista inlägg för KO5 vill jag ännu skriva mycket kort om Majdaneks koncentrationsläger, eftersom det var därifrån jag fick idéen till hela kursen.
Det första man ser när man kommer till Majdanek är ett alldeles enormt minnesmonument för de som dog på lägren. Minnesmonumentet består av två delar: den första delen ser man genast då man kommer till lägret och den andra delen är ett mausoleum. Minnesmonumentet som står vid ingången till Majdanek är enormt stort och bakom det finns hela lägret. Detta monument symboliserar en stor bunt kroppar som dras ut ur gaskammaren. Majdanek är som koncentrationsläger ganska långt behållet så som det var då det var i funktion.
Majdanek är i jämförelse med Auschwitz- Birkenau ett minimalt läger. Vi var den ända gruppen som besökte Majdanek den tiden vi var där, vilket jag personligen tyckte att var bra eftersom vi då hade mera tid att gå igenom händelserna på en mindre skala, som för att förbereda oss för den stora chocken. Majdanek var på sitt sätt mer intimt än Auschwitz-Birkenau. Då jag imisstag gick in i en barack för att hämta någon som blivit efter gruppen, blev jag alldeles till mig då jag såg ett helt rum fullt av skor som hade tillhört fångarna.
Också i Majdanek fanns det konstnärliga installationer som hade satts dit efter kriget. En barack var fylld av sorgsen musik och mörker. Då man gick in i baracken såg man en massa korgbollar på golvet. Vissa av bollarna var högre upp, med staket runt sig och svävande i luften med en lysande lampa i sig, andra och fler bollar var en aning nedanför dem och de låg livlösa och utan ljus på marken av stenar och grus.
Jag tror att bollarna med ljus i symboliserade de fångar som fick leva inomhus i lägren, i trygghet, och de bollar utan ljus symboliserade de fångar som måste jobba utomhus med de tyngsta jobben samt de som dog på fälten. På väggen i rummet fanns det svarta målade bollar och jag tror att de symboliserade de fångar som det inte finns någon information om, de som dödades direkt utan att ens få en chans och de som försvann.
Trots att man har försökt hålla Majdanek i sitt ursprungsskick har en av byggnaderna gjorts till ett museum. Det var intressant att se hur mycket egen konst fångarna tillverkade, de kunde göra konst i smyg av precis vad som helst, t.ex. ett pärlhalsband med ett kors av brödbitar- som ännu var i gott skick. Där fanns också tobaksaskar och små bilder samt en massa ritningar.
I Majdanek sattes det år 1943 upp en skulptur, The Column of Three Eagles (av Albin Maria Boniecki) för att ge hopp åt fångarna i lägret, att de också en dag skall kunna flyga ut ur lägret lika fritt som dessa örnar. Tyskarna accepterade skulpturen, eftersom de trodde att det bara var för att snygga upp det tredje fältet på lägret. Detta var det första monumentet för Majdaneks offer och man har i smyg gömt aska av de döda frångarna från krematoriet inne i skulpturen.
Då vi gått igenom Majdanek gick vi efter krematoriet till den andra delen av minnesmonumentet, mausoleumet. Som det synns på bilden under är mausoleumet enormt stort, och den högen inanför den är en hög av några fångars aska. Nazisterna brände stora delar av Majdanek och förstörde dokument före Sovjet befriade området, vilket betyder att där bara finns en minimal bråkdel av askan på de fångar som dog i Majdanek. Märkena och groparna på mausoleumet härstammar från bomberna i kriget och inristningen betyder översatt "Låt vårt öde vara er varning". Vi placerade en blombukett vid mausoleumet.
 |
| Första delen av minnesmonumentet |
Det första man ser när man kommer till Majdanek är ett alldeles enormt minnesmonument för de som dog på lägren. Minnesmonumentet består av två delar: den första delen ser man genast då man kommer till lägret och den andra delen är ett mausoleum. Minnesmonumentet som står vid ingången till Majdanek är enormt stort och bakom det finns hela lägret. Detta monument symboliserar en stor bunt kroppar som dras ut ur gaskammaren. Majdanek är som koncentrationsläger ganska långt behållet så som det var då det var i funktion.
 |
| Gamla museumbyggnaden för köket som brunnit ner |
 |
| Ett porträtt av Irena Szymanska av Jadwiga Fiedorow |
 |
| Ljusen som lyser... |
 |
| ... ljusen som dött... |
Jag tror att bollarna med ljus i symboliserade de fångar som fick leva inomhus i lägren, i trygghet, och de bollar utan ljus symboliserade de fångar som måste jobba utomhus med de tyngsta jobben samt de som dog på fälten. På väggen i rummet fanns det svarta målade bollar och jag tror att de symboliserade de fångar som det inte finns någon information om, de som dödades direkt utan att ens få en chans och de som försvann.
 |
| ... och ljusen som försvann |
 |
| Konstverk tillverkade på lägret |
I Majdanek sattes det år 1943 upp en skulptur, The Column of Three Eagles (av Albin Maria Boniecki) för att ge hopp åt fångarna i lägret, att de också en dag skall kunna flyga ut ur lägret lika fritt som dessa örnar. Tyskarna accepterade skulpturen, eftersom de trodde att det bara var för att snygga upp det tredje fältet på lägret. Detta var det första monumentet för Majdaneks offer och man har i smyg gömt aska av de döda frångarna från krematoriet inne i skulpturen.
 |
| The Column of Three Eagles |
Då vi gått igenom Majdanek gick vi efter krematoriet till den andra delen av minnesmonumentet, mausoleumet. Som det synns på bilden under är mausoleumet enormt stort, och den högen inanför den är en hög av några fångars aska. Nazisterna brände stora delar av Majdanek och förstörde dokument före Sovjet befriade området, vilket betyder att där bara finns en minimal bråkdel av askan på de fångar som dog i Majdanek. Märkena och groparna på mausoleumet härstammar från bomberna i kriget och inristningen betyder översatt "Låt vårt öde vara er varning". Vi placerade en blombukett vid mausoleumet.
 |
| Mausoleumet |
"Ugly clothes but our pride survives
In shapeless cloge we stand upright.
Brothers, sisters, husbands, and wives,
The stripes, the stripes, the stripes, the stripes.
Barbed wire separates them from the world,
The watchtowers, guards, and gate.
But miracle of freedom will be heard.
And for that we'll bravely wait.
Today, the time has come to learn,
Thar to the same fate we will succumb,
Hatred is what we do not yearn,
From Pawiak prison we have come."
- Zofia Karpinska
Tidsanvändning:
Resor: 30min
Guidningen i Majdanek: 2h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 1,5h
Forskning: 30min
Editering av bilder: 1h
KO5 sammanlagt: 45,5h
Källförteckning:
KO4: Saltgruvan i Polen
Eftersom jag nu tentar dessa två konstkurser samtidigt (KO4 och KO5) beslöt jag mig för att koppla ihop dem. I KO4 har jag hittills koncentrerat mig på utställningar och kända konstnärer, men nu vill jag ta upp ett slags museum med vardagens konstnärer- saltgruvan Wieliczka.
Vi kom försenade till vår guidade rundtur i saltgruvan p.g.a. en trafikolycka på motorvägen, som sedan stod nästan stilla i 2h. Då vi kom fram, köpte jag lov att fotografera inne i saltgruvan och vi började gå neråt. Trapporna gick 300 meter ner, men vi stannade redan vid 70 meters djup och gick vidare. Vår guide pratade engelska och han förde oss genom bara en bråkdel av den enorma saltgruvan.
Alla konstverk i saltgruvan är gjorda för hand och av arbetarna där, det var därför jag kallade dem för vardagens konstnärer. De som jobbade i saltgruvorna måste ofta stanna i dem länge, så de hade tid att på sin fritid att göra skulpturer och "tavlor". På bilden ovan är det någon som gjort skulpturer av en prinsessa, hennes riddare och en arbetare. Guiden berättade att motivet till skulpturerna var en legend om en prinsessa som tappade sin ring. Ringen hittades mystiskt i saltgruvan och arbetaren förde den tillbaka åt henne.
I saltgruvan fanns tiotals små kapell byggda av arbetarna. På bilden ovan finns saltgruvans största kyrka, en vigselsal som det fortfarande ordnas bröllop i. Allt som synns på bilden är gjort av salt, till och med kristallerna i kristallkronorna. Kyrkan var otroligt vacker, på väggarna fanns bl.a. en av de få avbilderna på kristendomens gud samt en pastisch av Leonardo DaVincis Sista måltiden, inristad i 3D. Tänka sig, att inrista en tavla i 3D, slår du snett en gång är hela tavlan förstörd!
Jag var till först osäker på om jag skulle våga gå ner i saltgruvan eller inte, men jag är verkligen glad över att jag gick ner. Jag har aldrig sätt så unik konst av "helt vanliga" människor. Ingen av dem som tillverkade dessa konstverk var konstnär och tillverkarna är okända.
Som det synns på alla bilder var det svåra omständigheter att fotografera i, eftersom det var ganska mörkt nere i gruvan. Därför tänker jag inte sätta fler bilder än det här, eftersom alla andra antingen blev för mörka eller lite för suddiga.
Nere i saltgruvan fanns en restaurang och några butiker med saltprodukter i. Kapellen var väldigt vanliga nere i saltgruvan, och jag valde att berätta om den här utfärden i sista bloggilägget för KO4, eftersom jag blev så fascinerad av alla konstverk som fanns i gruvan.
Tidsanvändning:
Resor: 7h (verkligen tung resa till saltgruvan)
Guidade rundturen: 2h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 1h
Editering av bilder: 1h
KO4 sammanlagt: 44,5h
Vi kom försenade till vår guidade rundtur i saltgruvan p.g.a. en trafikolycka på motorvägen, som sedan stod nästan stilla i 2h. Då vi kom fram, köpte jag lov att fotografera inne i saltgruvan och vi började gå neråt. Trapporna gick 300 meter ner, men vi stannade redan vid 70 meters djup och gick vidare. Vår guide pratade engelska och han förde oss genom bara en bråkdel av den enorma saltgruvan.
 |
| Legenden om prinsessans ring |
 |
| Kyrkan |
 |
| 3D av Sista måltiden |
 |
| En av de få avbilderna på den kristna guden |
Nere i saltgruvan fanns en restaurang och några butiker med saltprodukter i. Kapellen var väldigt vanliga nere i saltgruvan, och jag valde att berätta om den här utfärden i sista bloggilägget för KO4, eftersom jag blev så fascinerad av alla konstverk som fanns i gruvan.
Tidsanvändning:
Resor: 7h (verkligen tung resa till saltgruvan)
Guidade rundturen: 2h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 1h
Editering av bilder: 1h
KO4 sammanlagt: 44,5h
KO5: Auschwitz-Birkenau
Det egentliga syftet med Polenresan var att besöka koncentrationsläger. Av flera koncentrationsläger i Polen besökte vi två (3): Auschwitz, Auschwitz II (Birkenau) och Majdanek. Jag har försökt skjuta upp på skrivandet av det här inlägget, eftersom det är ganska tungt att skriva om. Jag kommer inte i det här inlägget att berätta något desto mera om historien bakom lägren eller va de olika utrymmen användes för, eller allt jag lärde mig på lägret eller historiatimmarna, eftersom det skulle bli alldeles för mycket att skriva om.
Vi åkte med buss till lägren och vi var på plats ungefär klockan 10, det var mulet och duggade emellan. Vi var ingalunda de ända på plats, utanför ingången till lägret var det fullproppat av grupper från olika länder, så det tog oss ganska länge att komma in på området. Efter alla säkerhetskontroller delades vi in i två grupper. Varje grupp fick en egen guide, som guidade oss på engelska genom hela lägret i flera timmar. Vår guide var mycket bra, hon var sakkunnig och kunde svara på de flesta frågorna man ställde. Bilden ovan tog jag just före vi gick in till själva området. Byggnaderna är arkitektursmässigt väldigt stadiga, eftersom de ursprungligen användes av militären. På bilden synns också den berömda skylten vid ingången, "ARBEIT MACHT FREI".
Vi fick besöka många av de olika byggnaderna. En av de mest obehagliga byggnaderna var byggnaden som var full av föremål som tillhört fångarna. Kappsäckar, skor, borstar, hår, proteser... Rummen var proppfulla. Jag började må fysiskt illa av att se allt detta och förstå, att det faktiskt har hänt påriktigt. Fångarna bades skriva sina namn på sina kappsäckar så att de skulle "hitta dem senare", utan att veta att de flesta av dem aldrig nånsin skulle hitta sin kappsäck igen. I Auschwitz fanns det också föremål som var tillverkade av judarnas hår, t.ex. tröjor och mattor. Också t.ex. ridbyxor och lampskärmar tillverkades av deras hud.
Det finns inte många baracker i Auschwitz som står kvar som de gjorde för 70 år sedan. Många av byggnaderna har renoverats så att de används som små museum. I dessa museum fanns bland annat flera väggar enbart med bilder som SS-männen tagit från de blivande fångarna, alltså helt vanliga familjebilder från fotoalbum. I museumen fanns en massa text på väggarna som jag gärna skulle ha läst, men det fanns inte tid. I ett av museumen fanns världens största bok jag någonsin sett; den var flera meter lång, tjock, hög och bred och den bestod av namn på fångar.
I Auschwitz fick vi också gå ner i fängelset och guiden berättade historier om hur folk utsattes för tortyr och död. Vi fick också höra om Mengeles experiment. Jag tog inte så mycke bilder från Auschwitz, eftersom största delen av det bestod av samma tegelbyggnader och det fanns mycket folk överallt. Efter att vi hade gått omkring i Auschwitz fick vi en liten paus, och efter den bar det sig av till Auschwitz II, alltså Birkenau. Det var i Birkenau som fångarna hölls ända tills de avrättades eller dog i gaskamrarna. Birkenau var alltså ett dödsläger. På Birkenau arbetade fångarna tills det var deras tur att dö. De har försökt hålla Birkenau i sitt ursprungliga skick efter kriget.
Efter rundturen i Birkenau fick vi alla gå upp i ett vakttorn (på bilden) för att få ett humm om hur stort lägret faktiskt var- och hurudana expansionsplaner man hade på det. Jag kommer ihåg från historiatimmarna att min lärare berättade att då man är uppe i vakttornet och långt ifrån det ser ett vitt kyrktorn skall man tänka "det där kyrktornet var meningen att stå i mitten av lägret". Då man såg kyrktornet som var många kilometer ifrån, förstod man hur stora planer nazisterna hade. Man såg inte Auschwitz från vakttornet i Birkenau.
Det som jag personligen tyckte att var det värsta med förintelselägret Birkenau var det att det var vackert där. Naturen var fin, det fanns bäckar och små sjöar, fina träd överallt och vackra stenuppläggningar. Vattendragen som fanns i Birkenau var inte rena, eftersom allt avfall och avföring från lägret brukade dumpas i dem. Träden fanns där för att gömma krematorierna, människorna som fördes in i dem och röken som kom ut. I Birkenau gick vi till bad och desinfektion- hus, krematorium och sovsalar bland annat.
Då man går in i Birkenau ser man ett stort minnesmonument, som är byggt på en plats där det förr gick tågskenor som fortsatte till fälten i lägret. Det stora minnesmonumentet består av flera, låga och breda trappsteg så att stora grupper skall kunna vistas där samtidigt. Stenarna vid monumentet symboliserar offren. Framför monumentet finns ungefär 25 olika stenplattor på granit, där det på olika språk står samma översatta vers. På alla dessa plattor fanns både rosor, stenar och ljus. Jag hade hämtat med mig en sten från Finland, som jag satte på den engelska plattan för att hedra minnet av alla offren. Hela vår grupp placerade en stor blombukett vid ena krematoriet. Det som fassnade i mina tankar mest av hela besöket var då vi var påväg bort från Birkenau och passerade minnesmonumentet pånytt. Vid monumentets platta på Yiddish (antagligen) stod en grupp israeliter, judar. De satte tillsammans ner ett ljus och sjöng Israels nationalsång, och detta skärde i mitt hjärta mer än något annat under hela besökstiden. Att skriva detta inlägg var verkligen att hålla tillbaka tårarna.
Tidsanvändning:
Resor: 2,5h
Guidningen i Auschwitz och Auschwitz-Birkenau: 6h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 2h
Forskning: 30min
Editering av bilder: 1h
KO5 sammanlagt: 40h
Källförteckning:
http://webfronter.com/natteamost/sibbogymnasium/menu7/images/INFO_OM_RESAN.pdf
http://www.stateofisrael.com/anthem/
http://www.scrapbookpages.com/AuschwitzScrapbook/Tour/Birkenau/Birkenau02.html
 |
| Huvudingången till lägret i Aushwitz |
 |
| Auschwitz |
 |
| Chansen för att rymma var nästan omöjlig |
 |
| Birkenau |
 |
| Huvudvakttornet. Här kom fångarna in med tåg till lägret |
Efter rundturen i Birkenau fick vi alla gå upp i ett vakttorn (på bilden) för att få ett humm om hur stort lägret faktiskt var- och hurudana expansionsplaner man hade på det. Jag kommer ihåg från historiatimmarna att min lärare berättade att då man är uppe i vakttornet och långt ifrån det ser ett vitt kyrktorn skall man tänka "det där kyrktornet var meningen att stå i mitten av lägret". Då man såg kyrktornet som var många kilometer ifrån, förstod man hur stora planer nazisterna hade. Man såg inte Auschwitz från vakttornet i Birkenau.
 |
| Bild från vakttornet |
Det som jag personligen tyckte att var det värsta med förintelselägret Birkenau var det att det var vackert där. Naturen var fin, det fanns bäckar och små sjöar, fina träd överallt och vackra stenuppläggningar. Vattendragen som fanns i Birkenau var inte rena, eftersom allt avfall och avföring från lägret brukade dumpas i dem. Träden fanns där för att gömma krematorierna, människorna som fördes in i dem och röken som kom ut. I Birkenau gick vi till bad och desinfektion- hus, krematorium och sovsalar bland annat.
 |
| "FOR EVER LET THIS PLACE BE A CRY OF DESPAIR AND A WARNING TO HUMANITY, WHERE THE NAZIS MURDERED ABOUT ONE AND A HALF MILLION MEN, WOMEN AND CHILDREN MAINLY JEWS FROM VARIOUS COUNTRIES OF EUROPE. AUSCHWITZ-BIRKENAU 1940-1945" |
Då man går in i Birkenau ser man ett stort minnesmonument, som är byggt på en plats där det förr gick tågskenor som fortsatte till fälten i lägret. Det stora minnesmonumentet består av flera, låga och breda trappsteg så att stora grupper skall kunna vistas där samtidigt. Stenarna vid monumentet symboliserar offren. Framför monumentet finns ungefär 25 olika stenplattor på granit, där det på olika språk står samma översatta vers. På alla dessa plattor fanns både rosor, stenar och ljus. Jag hade hämtat med mig en sten från Finland, som jag satte på den engelska plattan för att hedra minnet av alla offren. Hela vår grupp placerade en stor blombukett vid ena krematoriet. Det som fassnade i mina tankar mest av hela besöket var då vi var påväg bort från Birkenau och passerade minnesmonumentet pånytt. Vid monumentets platta på Yiddish (antagligen) stod en grupp israeliter, judar. De satte tillsammans ner ett ljus och sjöng Israels nationalsång, och detta skärde i mitt hjärta mer än något annat under hela besökstiden. Att skriva detta inlägg var verkligen att hålla tillbaka tårarna.
 |
| Birkenau |
"As long as the Jewish spirit is yearning deep in the heart,
With eyes turned toward the East, looking toward Zion,
Then our hope - the two-thousand-year-old hope - will not
be lost:
To be a free people in our land,
The land of Zion and Jerusalem."
Tidsanvändning:
Resor: 2,5h
Guidningen i Auschwitz och Auschwitz-Birkenau: 6h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 2h
Forskning: 30min
Editering av bilder: 1h
KO5 sammanlagt: 40h
Källförteckning:
http://webfronter.com/natteamost/sibbogymnasium/menu7/images/INFO_OM_RESAN.pdf
http://www.stateofisrael.com/anthem/
http://www.scrapbookpages.com/AuschwitzScrapbook/Tour/Birkenau/Birkenau02.html
måndag 25 maj 2015
KO4: Helene Schjerfbeck
Helene Schjerfbeck (f. Helena Sofia Schjerfbeck) är en av Finlands mest kända och uppskattade konstnärer. Hon föddes 10.7.1896 i Helsingfors och dog 23.1.1946 i Saltsjöbadet i Sverige, men hon begrovs i Finland.
Schjerfbeck var alltid intresserad av konst. Hon började som 11-åring studera på Konstuniversitetets Bildkonstakademi i Helsingfors och man märkte snart att hon var väldigt duktig- de flesta började studera på konstskola först efter att de blivit färdiga. Hon fick stipendium och kunde åka till en konstskola i Paris där hon studerade i två år. Hon åkte också bl.a. till Italien och England, men hon återvände igen till Paris efter några år för att fortsätta måla. Hon flyttade ändå tillbaka till Finland igen och på 1890- talet fungerade Schjerfbeck som lärare på en konstskola i Finland. Hon tröttnade dock efter några år p.g.a. höftproblem som hon hade fått då hon som liten fallit ner för trapporna. Då hennes hälsa försämrades, flyttade hon med sin mamma till Hyvinge för att försöka förbättra sin hälsa. Efter hennes mammas död 1923 flyttade Schjerfbeck till Ekenäs för att få måla i lugn och ro, och det var runt den här tiden som hennes konst blev allt mer känd. Hon tillbringade sina sista år i Sverige på ett spa.
Schjerfbeck började sin karriär med att måla realistiska och historiska målningar på ett enkelt sätt utan några extra detaljer. Haavoittunut soturi hangella (1880), finns i Ateneums konstsamlingar) är en historisk oljemålning som handlar om det Finska kriget. Soldaten på bilden ser ut att vara sjuk eller ha feber p.g.a. de rodnande kinderna och geväret som han kraftlöst håller i. I bakgrunden kan man se en militärtrupp som har lämnat honom. Schjerfbeck målade denna målning då hon var 17 år och det är en av hennes kändaste verk.
Pikkusiskoaan ruokkiva poika (1881) är en målning som fått mycket kritik. Hon målade den då hon var i Frankrike och meningen med målningen är att visa folket att det också finns fattiga människor och att de har samma rättigheter att fungera som modeller för en tavla. På den här tiden var de flesta konstnärerna män och då man målade porträtt målade man oftast rika familjer. Schjerfbeck ville dock visa det råa i livet. Pojken på bilden matar sin syster, antagligen delar de på matportionen, och jag tycker att bilden symboliserar syskonkärlek och att man hålls ihop, stöder och tröstar varandra också då när det är tungt. Då hon målade dessa målningar, förstod folket inte alltid hennes konst så hon släppte taget om den konstriktningen för en tid framåt. Många uppfattade denna målning som ful och orespekterande.
I slutet av 1800-talet började Schjerfbeck måla mer naturalistiskt. Hennes målningar blev mer känslofyllda än förr. Det var nu som hon målade t.ex. Toipilas (1888), som är en oljemålning på duk. Målningen föreställer en sjuk flicka som sitter inlindad i lakan i en rottingstol och håller i en blommande gren. Många har tolkat denna bild som ett symbolistiskt självporträtt, hänvisande till Schjerfbecks egna höft,- och hälsoproblem. Jag tolkar bilden så, att fastän man känner sig sjuk och svag blir man nästan alltid frisk, det finns alltid hopp om att allt skall bli bättre. Jag tycker att den blommande grenen symboliserar hopp om det bättre. Bildens ljusare färger tyder också på att bättre tider är på kommande.
Schjerfbeck började måla lite mer modernistiskt. Då hon var mycket sjuk men samtidigt tog hand om sin mamma och var lärare på en konstskola, hade hon det mycket svårt. Hon målade Kirkkoväkeä åren 1895-1900 och på den avbildas tre generationer påväg till kyrkan. Denna oljemålning på duk symboliserar hoppet som finns i alla genom tro och religion, även då det är svåra tider.
Tanssiaiskengät (1882 och 1939) är ett (två) känt (kända) verk av Schjerfbeck. Hon gjorde en ny version av målningen senare på Gösta Stenmans begäran. På målningen är hennes kusin avbildad, då hon prövar sina nya balskor. Man kopplar ofta ihop detta verk med hennes egna höftproblem som hindrade henne från att dansa. För denna målning betalades 2008 3,9 miljoner euro, vilket är det högsta priset betalt för en finsk målning. För den förnyade versionen betalades 1,5 miljoner euro och det är det näst högsta priset betalt för en finsk målning. Detta torde förklara varför målningen blev ännu mer populär efter att den såldes.
Helene Schjerfbeck är också väldigt känd för sina landskapsbilder, varav många är målade i Ekenäs, och självporträtt. Hon har målat även expressionistiska målningar. Hennes självporträtt är väldigt omtalade och med dem ville hon visa att också kvinnor blir äldre och inte ens de orkar jobba hur länge som helst. Hennes självporträtt målade hon under flera års tid och i serien ser man tydligt tecken på föråldring. Ju yngre hon var desto vackrare, men ju äldre hon blir desto större blir penseldragen och huden blir ljusare. På ett av de sista självporträtten är huvudet nästan som en dödsskalle.
En stor del av Helene Schjerfbecks målningar finns på Ateneum och i deras konstsamlingar, men också några privata samlare finns. År 2012 var det 150-års jubileum för hennes födsel och då ordnades bl.a. en stor konstutställning i Ateneum i hennes ära. Också ett sällsynt 2€ mynt blev tryckt med hennes självporträtt.
Tidsanvändning:
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 3h
Forskning: 2h
Presentation (i finska): 15min
Andra ändringar och finslipningar på bloggen: 15min
Sammanlagt: 5,5h
KO4 sammanlagt: 33,5h
Källförteckning:
http://www.ateneum.fi/fi/helene-schjerfbeck
http://sv.wikipedia.org/wiki/Konstuniversitetets_Bildkonstakademi
http://fi.wikipedia.org/wiki/Helene_Schjerfbeck
http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/4115/
http://fi.wikipedia.org/wiki/Haavoittunut_soturi_hangella
http://www.ateneum.fi/fi/pikkusiskoaan-ruokkiva-poika
http://fi.wikipedia.org/wiki/Toipilas
http://www.ateneum.fi/fi/helene-schjerfbeck-kirkkov%C3%A4ke%C3%A4-p%C3%A4%C3%A4si%C3%A4isaamu
http://www.raasepori.fi/museo/naeyttelyt/pysyvaet-naeyttelyt/helene-schjerfbeckin-elamaataide
http://www.suomenrahapaja.fi/fin/kahden-euron-erikoisraha-helene-schjerfbeck-proof-kotelossa/16980/dp
http://www.ateneum.fi/fi/helene-schjerfbeck
http://fi.wikipedia.org/wiki/Tanssiaiskeng%C3%A4t
http://vitonen.fi/kulttuuri/nyt-juhlistetaan-helene-schjerfbeckia/attachment/helene_schjerfbeck_1890luvun_alku_netti/
http://fi.wikipedia.org/wiki/Haavoittunut_soturi_hangella#/media/File:Haavoittunut_soturi_hangella_by_Helena_Schjerfbeck_1880.jpg
http://pictify.com/683687/helene-schjerfbeck-pikkusiskoaan-ruokkiva-poika1881
http://kokoelmat.fng.fi/app?si=A+I+223
http://www.ateneum.fi/fi/hs_aaniopas
http://goteborg.se/wps/portal/storat/program/!ut/p/z1/rZTbUsIwEIZfRS-4LNmm6emyoBQsQ5G2SnPDpBBKtSdDB9SnN3gYdRwHETK5ySb77f478wdRNEW0ZJssZU1WlSyX55gaM6wF5DK40MDq6QQGRmTrfjTAJDLQ7dsD3bvu4CsN3J5twMDrh3Y4CsDvY0T_kg_flgOdCe5oAK6_N_8GUUTnZVM3KxSvmahFtczyFqybSrCGyy3KFshoKljRgiZbSHGCn7F7eXOGQdV3gHqeLVC8mBOw8RwUrBtcIYBNxSaqrSQM8wVRQSdJ8iH4947oDz1flaFY5puf-T64cmBGOBh6_lANiIGCAxvaA9RPDTSPBbrjV6A2dqyepQbjU3fonXqGHjkWaIUX9g7YU82uibs3J5d8OPBqn7Ok9bO7hwfqSH9VZcMfGzT9n8FkqTSvEvmd3HZQnKvD0t3u8E6ZaFaKqOBLLrhor6q1rLHdbttpVaU5by8zVBdRVFjak8ISCzS93jyHy6KYjUbvgXxTTGLn_PwFtThFVA!!/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/
https://www.pinterest.com/pin/288089707388594129/
Schjerfbeck var alltid intresserad av konst. Hon började som 11-åring studera på Konstuniversitetets Bildkonstakademi i Helsingfors och man märkte snart att hon var väldigt duktig- de flesta började studera på konstskola först efter att de blivit färdiga. Hon fick stipendium och kunde åka till en konstskola i Paris där hon studerade i två år. Hon åkte också bl.a. till Italien och England, men hon återvände igen till Paris efter några år för att fortsätta måla. Hon flyttade ändå tillbaka till Finland igen och på 1890- talet fungerade Schjerfbeck som lärare på en konstskola i Finland. Hon tröttnade dock efter några år p.g.a. höftproblem som hon hade fått då hon som liten fallit ner för trapporna. Då hennes hälsa försämrades, flyttade hon med sin mamma till Hyvinge för att försöka förbättra sin hälsa. Efter hennes mammas död 1923 flyttade Schjerfbeck till Ekenäs för att få måla i lugn och ro, och det var runt den här tiden som hennes konst blev allt mer känd. Hon tillbringade sina sista år i Sverige på ett spa.
 |
| Helene Schjerfbeck ca. 1830, okänd fotograf |
Schjerfbeck började sin karriär med att måla realistiska och historiska målningar på ett enkelt sätt utan några extra detaljer. Haavoittunut soturi hangella (1880), finns i Ateneums konstsamlingar) är en historisk oljemålning som handlar om det Finska kriget. Soldaten på bilden ser ut att vara sjuk eller ha feber p.g.a. de rodnande kinderna och geväret som han kraftlöst håller i. I bakgrunden kan man se en militärtrupp som har lämnat honom. Schjerfbeck målade denna målning då hon var 17 år och det är en av hennes kändaste verk.
 |
| Haavoittunut soturi hangella (1880) |
Pikkusiskoaan ruokkiva poika (1881) är en målning som fått mycket kritik. Hon målade den då hon var i Frankrike och meningen med målningen är att visa folket att det också finns fattiga människor och att de har samma rättigheter att fungera som modeller för en tavla. På den här tiden var de flesta konstnärerna män och då man målade porträtt målade man oftast rika familjer. Schjerfbeck ville dock visa det råa i livet. Pojken på bilden matar sin syster, antagligen delar de på matportionen, och jag tycker att bilden symboliserar syskonkärlek och att man hålls ihop, stöder och tröstar varandra också då när det är tungt. Då hon målade dessa målningar, förstod folket inte alltid hennes konst så hon släppte taget om den konstriktningen för en tid framåt. Många uppfattade denna målning som ful och orespekterande.
 |
| Pikkusiskoaan ruokkiva poika (1881) |
I slutet av 1800-talet började Schjerfbeck måla mer naturalistiskt. Hennes målningar blev mer känslofyllda än förr. Det var nu som hon målade t.ex. Toipilas (1888), som är en oljemålning på duk. Målningen föreställer en sjuk flicka som sitter inlindad i lakan i en rottingstol och håller i en blommande gren. Många har tolkat denna bild som ett symbolistiskt självporträtt, hänvisande till Schjerfbecks egna höft,- och hälsoproblem. Jag tolkar bilden så, att fastän man känner sig sjuk och svag blir man nästan alltid frisk, det finns alltid hopp om att allt skall bli bättre. Jag tycker att den blommande grenen symboliserar hopp om det bättre. Bildens ljusare färger tyder också på att bättre tider är på kommande.
 |
| Toipilas (1888) |
Schjerfbeck började måla lite mer modernistiskt. Då hon var mycket sjuk men samtidigt tog hand om sin mamma och var lärare på en konstskola, hade hon det mycket svårt. Hon målade Kirkkoväkeä åren 1895-1900 och på den avbildas tre generationer påväg till kyrkan. Denna oljemålning på duk symboliserar hoppet som finns i alla genom tro och religion, även då det är svåra tider.
 |
| Kirkkoväkeä (1895-1900) |
Tanssiaiskengät (1882 och 1939) är ett (två) känt (kända) verk av Schjerfbeck. Hon gjorde en ny version av målningen senare på Gösta Stenmans begäran. På målningen är hennes kusin avbildad, då hon prövar sina nya balskor. Man kopplar ofta ihop detta verk med hennes egna höftproblem som hindrade henne från att dansa. För denna målning betalades 2008 3,9 miljoner euro, vilket är det högsta priset betalt för en finsk målning. För den förnyade versionen betalades 1,5 miljoner euro och det är det näst högsta priset betalt för en finsk målning. Detta torde förklara varför målningen blev ännu mer populär efter att den såldes.
 |
| Tanssiaiskengät |
Helene Schjerfbeck är också väldigt känd för sina landskapsbilder, varav många är målade i Ekenäs, och självporträtt. Hon har målat även expressionistiska målningar. Hennes självporträtt är väldigt omtalade och med dem ville hon visa att också kvinnor blir äldre och inte ens de orkar jobba hur länge som helst. Hennes självporträtt målade hon under flera års tid och i serien ser man tydligt tecken på föråldring. Ju yngre hon var desto vackrare, men ju äldre hon blir desto större blir penseldragen och huden blir ljusare. På ett av de sista självporträtten är huvudet nästan som en dödsskalle.
 |
| Självporträtt |
En stor del av Helene Schjerfbecks målningar finns på Ateneum och i deras konstsamlingar, men också några privata samlare finns. År 2012 var det 150-års jubileum för hennes födsel och då ordnades bl.a. en stor konstutställning i Ateneum i hennes ära. Också ett sällsynt 2€ mynt blev tryckt med hennes självporträtt.
Tidsanvändning:
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 3h
Forskning: 2h
Presentation (i finska): 15min
Andra ändringar och finslipningar på bloggen: 15min
Sammanlagt: 5,5h
KO4 sammanlagt: 33,5h
Källförteckning:
http://www.ateneum.fi/fi/helene-schjerfbeck
http://sv.wikipedia.org/wiki/Konstuniversitetets_Bildkonstakademi
http://fi.wikipedia.org/wiki/Helene_Schjerfbeck
http://www.kansallisbiografia.fi/kb/artikkeli/4115/
http://fi.wikipedia.org/wiki/Haavoittunut_soturi_hangella
http://www.ateneum.fi/fi/pikkusiskoaan-ruokkiva-poika
http://fi.wikipedia.org/wiki/Toipilas
http://www.ateneum.fi/fi/helene-schjerfbeck-kirkkov%C3%A4ke%C3%A4-p%C3%A4%C3%A4si%C3%A4isaamu
http://www.raasepori.fi/museo/naeyttelyt/pysyvaet-naeyttelyt/helene-schjerfbeckin-elamaataide
http://www.suomenrahapaja.fi/fin/kahden-euron-erikoisraha-helene-schjerfbeck-proof-kotelossa/16980/dp
http://www.ateneum.fi/fi/helene-schjerfbeck
http://fi.wikipedia.org/wiki/Tanssiaiskeng%C3%A4t
http://vitonen.fi/kulttuuri/nyt-juhlistetaan-helene-schjerfbeckia/attachment/helene_schjerfbeck_1890luvun_alku_netti/
http://fi.wikipedia.org/wiki/Haavoittunut_soturi_hangella#/media/File:Haavoittunut_soturi_hangella_by_Helena_Schjerfbeck_1880.jpg
http://pictify.com/683687/helene-schjerfbeck-pikkusiskoaan-ruokkiva-poika1881
http://kokoelmat.fng.fi/app?si=A+I+223
http://www.ateneum.fi/fi/hs_aaniopas
http://goteborg.se/wps/portal/storat/program/!ut/p/z1/rZTbUsIwEIZfRS-4LNmm6emyoBQsQ5G2SnPDpBBKtSdDB9SnN3gYdRwHETK5ySb77f478wdRNEW0ZJssZU1WlSyX55gaM6wF5DK40MDq6QQGRmTrfjTAJDLQ7dsD3bvu4CsN3J5twMDrh3Y4CsDvY0T_kg_flgOdCe5oAK6_N_8GUUTnZVM3KxSvmahFtczyFqybSrCGyy3KFshoKljRgiZbSHGCn7F7eXOGQdV3gHqeLVC8mBOw8RwUrBtcIYBNxSaqrSQM8wVRQSdJ8iH4947oDz1flaFY5puf-T64cmBGOBh6_lANiIGCAxvaA9RPDTSPBbrjV6A2dqyepQbjU3fonXqGHjkWaIUX9g7YU82uibs3J5d8OPBqn7Ok9bO7hwfqSH9VZcMfGzT9n8FkqTSvEvmd3HZQnKvD0t3u8E6ZaFaKqOBLLrhor6q1rLHdbttpVaU5by8zVBdRVFjak8ISCzS93jyHy6KYjUbvgXxTTGLn_PwFtThFVA!!/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/
https://www.pinterest.com/pin/288089707388594129/
KO4: Kiasma och de övriga utställningarna
Förutom Robert Mapplethorpes och Ismo Kajanders utställningar på Kiasma, fanns där också två andra utställningar samtidigt, Face to Face och Elements.
Face to Face är en utställning som består av Kiasmas samlingar. Utställningens mening är att visa olika ansikten och personligheter i samtidskonst, som gör det lite annorlunda än klassiska porträtt. Den här utställningen tyckte jag att var mångsidig, där fanns många fina porträtt och installationer. I ett litet rum visades en film om en intervju med Michael Jackson, i ett annat rum snurrade det en film med många olika videoklipp på hur gamla personer reagerar då de hör musik. Den installationen tyckte jag om, eftersom den bra visade hur olika personer reagerar på samma sak- på grund av olika personligheter. Vissa sjöng med, andra dansade, några grät och få satt stilla och lyssnade.
En annan installation som jag tyckte att var intressant, var ett rum delat i två av en glasskiva. På båda sidorna av glasskivan fanns en pall som man skulle sätta sig på. Emellan glasskivan fanns något som åkte fram och tillbaka. Jag satte mig på ena pallen och min kompis satte sig på den andra, och då föremålet i mitten rörde på sig, blandade sig våra spegelbilder ihop. Jag tyckte att det var väldigt intressant och unikt, då jag aldrig har upplevt något sånt förr.
Såklart gillade jag inte alla konstverk på utställningen, och ett av dem är konstverket ovan som ger mig känslor av obehag. Konstverket är ett självporträtt (olja på duk) av Stiina Saaristo, som hon har målat i små etapper med hjälp av en spegel. På grund av det ser bilden karikatyraktig ut och proportionerna är fel. I Kiasma stod det att Saaristo fått idéen till målningen och inspiration från en klänning och en hatt som hon hade inskaffat tidigare. Konsten för henne är att analysera sina egna känslor och minnen och i denna målning kommer hennes känslor av skam fram, då hon med hjälp av en "humoristisk" bild har uttryckt sig.
Jag lade märke till att det enbart finns manliga dockor på målningen, samt blommor, en enhörning, en häst och ett slått. Hennes fötter har stora blodådror och hennes deltamuskler är onaturliga, som om hon hade tagit steroider. Hon har lackade naglar och målade läppar, en öppen mun och ögonen i kors. Bakom hennes vänstra axel i högra hörnet finns ett slott, och framför slottet står en häst som trampar på den ända kvinnliga dockan på målningen. I blomman sitter något gult som liknar en ängel. Bildens färger är väldigt granna. Jag tolkar bilden så, att hon har många misslyckade parförhållanden bakom sig och nu står i en punkt då hon inte längre vet vad hon skall göra.
Den sista utställningen jag besökte hette Elements och den var alldeles utmärkt. Elements handlar om som namnet säger, våra element. Utställningen behandlar naturen, elementen och vädret, samt våra tolkningar och uppfattningar om dem. Den här utställningen tyckte jag också mycket om. Då man kom in på våningen, såg man fyra pelare med en tank på toppen. Tanken var fylld med någon vätska som höll molnen runt bergen som fanns inne i dem.
I ett rum på utställningen fanns dynor och fatboys man kunde ligga på medan det spelades en film som hade filmats under ett åskväder i Arizona (?). Jag som brukar vara lite rätt för åska, tyckte att det var jätte lugnande att ligga och titta och lyssna på åskvädret och alla andra ljud som kom från platsen. En annan installation som fanns på utställningen var i ett rum där det fanns några lampor, en stor och svävande sten och ett golv som rörde sig åt sidorna då man gick. Stenen höll sig dock på sin plats fastän hela golvet rörde på sig.
På en av väggarna på utställningen fanns ett konstverk som sprutade eld om man aktiverade det. Jag kommer inte ihåg vad verket eller konstnären hette, men det var någon som hade "fångat vinden", så att säga. Hon hade fäst penslar med målfärg på trädgrenar och så höll hon upp ett papper. Då vinden rörde grenarna, målades det på pappret. Målningarna var självklart utan motiv, men det var intressant att se hur vinden kan röra sig på olika ställen.
Tidsanvändning:
Besökstiden på utställningarna: 2h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 2h
Forskning: 1h
KO4 sammanlagt: 28h
Källförteckning:
http://www.kiasma.fi/nayttelyt-ja-ohjelmisto/muotokuva-nykytaiteessa/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mari_Slaattelid
http://www.gallerik.com/artister.asp?m=9606&s=10473&g=10510
http://www.kiasma.fi/nayttelyt-ja-ohjelmisto/elementit/
https://www.pinterest.com/shaunacallananl/mariele-neudecker/
Face to Face är en utställning som består av Kiasmas samlingar. Utställningens mening är att visa olika ansikten och personligheter i samtidskonst, som gör det lite annorlunda än klassiska porträtt. Den här utställningen tyckte jag att var mångsidig, där fanns många fina porträtt och installationer. I ett litet rum visades en film om en intervju med Michael Jackson, i ett annat rum snurrade det en film med många olika videoklipp på hur gamla personer reagerar då de hör musik. Den installationen tyckte jag om, eftersom den bra visade hur olika personer reagerar på samma sak- på grund av olika personligheter. Vissa sjöng med, andra dansade, några grät och få satt stilla och lyssnade.
En annan installation som jag tyckte att var intressant, var ett rum delat i två av en glasskiva. På båda sidorna av glasskivan fanns en pall som man skulle sätta sig på. Emellan glasskivan fanns något som åkte fram och tillbaka. Jag satte mig på ena pallen och min kompis satte sig på den andra, och då föremålet i mitten rörde på sig, blandade sig våra spegelbilder ihop. Jag tyckte att det var väldigt intressant och unikt, då jag aldrig har upplevt något sånt förr.
 |
| Scarlet, 2004 av Stiina Saaristo (1976), eget foto |
Såklart gillade jag inte alla konstverk på utställningen, och ett av dem är konstverket ovan som ger mig känslor av obehag. Konstverket är ett självporträtt (olja på duk) av Stiina Saaristo, som hon har målat i små etapper med hjälp av en spegel. På grund av det ser bilden karikatyraktig ut och proportionerna är fel. I Kiasma stod det att Saaristo fått idéen till målningen och inspiration från en klänning och en hatt som hon hade inskaffat tidigare. Konsten för henne är att analysera sina egna känslor och minnen och i denna målning kommer hennes känslor av skam fram, då hon med hjälp av en "humoristisk" bild har uttryckt sig.
Jag lade märke till att det enbart finns manliga dockor på målningen, samt blommor, en enhörning, en häst och ett slått. Hennes fötter har stora blodådror och hennes deltamuskler är onaturliga, som om hon hade tagit steroider. Hon har lackade naglar och målade läppar, en öppen mun och ögonen i kors. Bakom hennes vänstra axel i högra hörnet finns ett slott, och framför slottet står en häst som trampar på den ända kvinnliga dockan på målningen. I blomman sitter något gult som liknar en ängel. Bildens färger är väldigt granna. Jag tolkar bilden så, att hon har många misslyckade parförhållanden bakom sig och nu står i en punkt då hon inte längre vet vad hon skall göra.
 |
| Protective, Mari Slaattelid (2000) |
 |
| Stolen sunsests, Mariele Neudecker (1996) |
På en av väggarna på utställningen fanns ett konstverk som sprutade eld om man aktiverade det. Jag kommer inte ihåg vad verket eller konstnären hette, men det var någon som hade "fångat vinden", så att säga. Hon hade fäst penslar med målfärg på trädgrenar och så höll hon upp ett papper. Då vinden rörde grenarna, målades det på pappret. Målningarna var självklart utan motiv, men det var intressant att se hur vinden kan röra sig på olika ställen.
Tidsanvändning:
Besökstiden på utställningarna: 2h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 2h
Forskning: 1h
KO4 sammanlagt: 28h
Källförteckning:
http://www.kiasma.fi/nayttelyt-ja-ohjelmisto/muotokuva-nykytaiteessa/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mari_Slaattelid
http://www.gallerik.com/artister.asp?m=9606&s=10473&g=10510
http://www.kiasma.fi/nayttelyt-ja-ohjelmisto/elementit/
https://www.pinterest.com/shaunacallananl/mariele-neudecker/
söndag 24 maj 2015
KO4: Kiasma, Ismo Kajander och dadaismen
Som jag redan i ett tidigare inlägg berättade, åkte jag för några veckor sedan in till Helsingfors för att besöka Kiasma. I det tidigare inlägget berättade jag om Robert Mapplethorpe, och i det här inlägget kommer jag att koncentrera mig på Ismo Kajander samt berätta kort om dadaismen som konstriktning.
Ismo Kajander är en känd och uppskattad finsk konstnär, fotograf pch lärare. Kajander har fungerat som konstnär i över 70 år, och hans konst är nyrealistisk och dadaistisk.
Kajanders utställning bestod av många av hans skulpturer. I hans skulpturer använder han oftast sig av vardagligt material som han gör fina konstverk av. På väggen var upphängda t.ex. ett enormt, vitt lakan, som var målat med ett stort rött läppavtryck, fyra spadar i en samling av årstider, på vilka han hade målat de olika årstiderna och ett stort svart lakan med vita graffitiliknande texter och bilder (detta konstverk fungerade som reklam för hans utställning i Kiasma).
Mitt favoritkonstverk av Ismo Kajander som jag såg på utställningen, var definitivt Tyly maailma (2007). Han har gjort en skulptur av en duva med en olivträdsgren i munnen, som håller på att landa på ett stängsel. Då man ser skulpturen vet man, att om bildserien skulle fortsätta skulle duvan fastna fast. Den klassiska symboliken för duvan är frihet, och för olivträdsgrenen fred, och dessa två kopplas ofta ihop. Duvan i skulpturen är uppstoppad och flyger målmedvetet mot stängslet. Stängslet symboliserar motgångar. Jag tycker att skulpturens buskap är att alltid när man känner sig lättad så kommer det flera motgångar emot. Detta kan kopplas till krig- just då man tror att det blir fred så skjuter någon igen.
Dadaismen är en nuvarande konstriktning som uppstod under första världskriget, ursprungligen i Schweiz, och vars ståndpunkt är ren galenskap. Dadaismen är känd för att strida emot alla klassiska stilmedel som användes inom konst (t.ex. oljemålningar och porträtt), samt för att göra så absurda konstverk som möjligt. Dadaisterna själva anser inte att dadaistisk konst är konst, utan de anser att det är antikonst. De använde den här benämningen för att stärka det att dada är allt annat än det som förr ansågs som konst. Dadaismens uppgift var att vara rena motsatsen.
Dadaisterna var trötta på konsten, men också på historien. Många var uppskärrade efter första världskriget och över de konsekvenser det förde med sig, man visste inte hur man skulle uttrycka sig. Många kunde ändå känna samhörighet mellan dadaistiska antikonstverken och sin egna bakgrund, och så började man småningom uppskatta dadaismen.
Man är osäker på varifrån ordet dada härstammar, men det finns olika teorier. Några tror att dada inte betyder något alls, vissa tror att det betyder "ja, ja" och andra att det kommer från ett barnsligt, franskt ord för gunghäst. Dadaismen kommer fram också i bl.a. litteratur och teater och hör också ihop med avantgarde.
Tidsanvändning:
Besökstiden på utställningen: 1,5h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 2,5h
Forskning: 1h
KO4 sammanlagt: 23h
Källförteckning:
http://www.kajander.net/suomi/ars/agora/
http://fi.wikipedia.org/wiki/Dada
http://fi.wikipedia.org/wiki/Avantgarde
http://fi.wikipedia.org/wiki/Ismo_Kajander
http://www.kiasma.fi/nayttelyt-ja-ohjelmisto/ismo-kajander-anartisti/
http://www.skenet.fi/artikkeli/15/04/ismo-kajander
http://www.studio55.fi/matkailu/article/asiantuntija-paljastaa-yllattavat-tarinat-symbolien-takaa/2401586
http://yle.fi/uutiset/anartisti_ismo_kajander__kapinallinen_jo_puoli_vuosisataa/7932568
http://arthistory.about.com/od/from_exhibitions/ig/Chirico_Ernst_Magritte_Balthus/CEMB_strozzi_10_07.htm
Kiasma
Annikas föreläsningar :)
Ismo Kajander är en känd och uppskattad finsk konstnär, fotograf pch lärare. Kajander har fungerat som konstnär i över 70 år, och hans konst är nyrealistisk och dadaistisk.
 |
| Ismo Kajander |
Kajanders utställning bestod av många av hans skulpturer. I hans skulpturer använder han oftast sig av vardagligt material som han gör fina konstverk av. På väggen var upphängda t.ex. ett enormt, vitt lakan, som var målat med ett stort rött läppavtryck, fyra spadar i en samling av årstider, på vilka han hade målat de olika årstiderna och ett stort svart lakan med vita graffitiliknande texter och bilder (detta konstverk fungerade som reklam för hans utställning i Kiasma).
 |
| Tyly maailma (2007), eget foto |
Mitt favoritkonstverk av Ismo Kajander som jag såg på utställningen, var definitivt Tyly maailma (2007). Han har gjort en skulptur av en duva med en olivträdsgren i munnen, som håller på att landa på ett stängsel. Då man ser skulpturen vet man, att om bildserien skulle fortsätta skulle duvan fastna fast. Den klassiska symboliken för duvan är frihet, och för olivträdsgrenen fred, och dessa två kopplas ofta ihop. Duvan i skulpturen är uppstoppad och flyger målmedvetet mot stängslet. Stängslet symboliserar motgångar. Jag tycker att skulpturens buskap är att alltid när man känner sig lättad så kommer det flera motgångar emot. Detta kan kopplas till krig- just då man tror att det blir fred så skjuter någon igen.
Dadaismen är en nuvarande konstriktning som uppstod under första världskriget, ursprungligen i Schweiz, och vars ståndpunkt är ren galenskap. Dadaismen är känd för att strida emot alla klassiska stilmedel som användes inom konst (t.ex. oljemålningar och porträtt), samt för att göra så absurda konstverk som möjligt. Dadaisterna själva anser inte att dadaistisk konst är konst, utan de anser att det är antikonst. De använde den här benämningen för att stärka det att dada är allt annat än det som förr ansågs som konst. Dadaismens uppgift var att vara rena motsatsen.
 |
| Dadaismen kommer tydligt fram i Kajanders skulpturer, t.ex. i DADA-kaappi från 1962 |
Dadaisterna var trötta på konsten, men också på historien. Många var uppskärrade efter första världskriget och över de konsekvenser det förde med sig, man visste inte hur man skulle uttrycka sig. Många kunde ändå känna samhörighet mellan dadaistiska antikonstverken och sin egna bakgrund, och så började man småningom uppskatta dadaismen.
Man är osäker på varifrån ordet dada härstammar, men det finns olika teorier. Några tror att dada inte betyder något alls, vissa tror att det betyder "ja, ja" och andra att det kommer från ett barnsligt, franskt ord för gunghäst. Dadaismen kommer fram också i bl.a. litteratur och teater och hör också ihop med avantgarde.
 |
| Oedipus Rex (1922) av Max Ernst, en känd dadaistkonstnär |
Besökstiden på utställningen: 1,5h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 2,5h
Forskning: 1h
KO4 sammanlagt: 23h
Källförteckning:
http://www.kajander.net/suomi/ars/agora/
http://fi.wikipedia.org/wiki/Dada
http://fi.wikipedia.org/wiki/Avantgarde
http://fi.wikipedia.org/wiki/Ismo_Kajander
http://www.kiasma.fi/nayttelyt-ja-ohjelmisto/ismo-kajander-anartisti/
http://www.skenet.fi/artikkeli/15/04/ismo-kajander
http://www.studio55.fi/matkailu/article/asiantuntija-paljastaa-yllattavat-tarinat-symbolien-takaa/2401586
http://yle.fi/uutiset/anartisti_ismo_kajander__kapinallinen_jo_puoli_vuosisataa/7932568
http://arthistory.about.com/od/from_exhibitions/ig/Chirico_Ernst_Magritte_Balthus/CEMB_strozzi_10_07.htm
Kiasma
Annikas föreläsningar :)
tisdag 12 maj 2015
KO5: Warszawa
Sista dagen åkte vi runt i Warszawa och gick omkring. Det här är fortsättning på ett lite äldre inlägg som handlade om vad vi gjort tidigare på dagen. Detta inlägg kommer till mestadels att bestå av bilder och inte så mycket text.
Här steg vi av bussen för att gå mot gamla stan i Warszawa. Vår guide berättade mycket om de olika ställen vi gick förbi, men eftersom jag ganska långt koncentrerade mig på att ta foton så hörde jag inte honom så bra.
Bilden ovanför är tog jag på monumentet för Warszawaupproret 1944. Detta bronsmonument är ett av de mest besökta av turister i Polen. Under Warszawaupproret förstördes nästan alla byggnader i staden och det anses vara en av de största händelserna i Polens historia. Monumentet symboliserar de som stred i upproret och hur de försökte fly från byggnaderna som rasade över deras huvuden.
Vi närmade oss småningom gamla stan då vi gick. Byggnaderna var väldigt vackra och på den undre bilden synns en väggmålning. Väggmålningen är i 3D och det ser ut som om man försökte fixa på väggen- antingen måla den eller mura den.
Bilden med den lilla statyn på är en annan staty som är skulpturerad till minnet av Warszawaupproret. Statyn föreställer en liten pojkscout med för stor hjälm och uniform, som håller i ett vapen. Då vi var där, hade någon satt en scouthalsduk på pojken samt lagt tulpaner i hans famn. Bakom honom finns mot tegelväggen en platta, där det står "Warsaw children will go off to fight, we will, our capital, shed blood over every stone" vilket är ord från en populär sång från den tiden.
Så har vi kommit till gamla stan, som var otrligt vacker och mysig. Byggnaderna var täta och färggranna och hade målningar på sig. På en byggnad fanns det målade tre unga kvinnors ansikten och då vi frågade vår guide varför svarade han att det var den tidens reklam- det var en man som bott i det huset med sina tre döttrar som skulle giftas bort, och för att visa alla hur vackra de var lät han dem målas på väggen. Den övre bilden tog jag på en liten gata som ledde in till gamla stans centrum och den nedre bilden tog jag på några lokala arbetare.
Jag tycker om att fotografera människor och jag skulle gärna fotografera mera. Jag tycker om att fotografera lokalbefolkningen i länder, men på den övre bilden är två som var med oss på resa. Den nedre bilden är ett bra exempel på de vackra byggnaderna i gamla stan.
Bilden ovan är på en lokal kvinna som satt vid en vacker trädgård och väntade på någon. Jag tog också bilder på själva trädgården, men jag tyckte att denhär bilden blev ännu bättre. På den andra bilden är det lokala barn som leker med duvor. Under hela vår resa stötte vi på bara en tiggare och det var på en liten pojke i Warszawa. Det känns hemskt att föreställa sig att dessa tiggarbarn är lärda av sina föräldrar. Pojken som kom upp till oss sökte sig bara till kvinnor och flickor, eftersom han antagligen visste att det är lättare att få pengar från kvinnor som tycker synd om dem än män.
Efter att hela gruppen hade ätit tillsammans på en restaurang gick vi mot bussen för att ännu hinna åka till ett ställe före vi skulle till flygfältet. Vi åkte till ett kulturmuseum för att se över hela Warszawa och utsikten var otrolig.
Det var många våningar att åka med hiss, men det gick snabbare än man kunde ana. Vi hade möjlighet att gå runt uppe på högsta våningen och vi hade tur med vädret då det var soligt och ganska varmt. Utsikterna var vackra åt olika håll. Då vi var färdiga gick vi tillbaka till bussen för att sedan åka till flygfältet och flyga hem till Finland.
Jag har inte använt alla bilder jag tog från Warszawa här på bloggen, eftersom det skulle bli för mycket. Jag har ändå editerat alla (~70 bilder), vilket tog mycket längre tid än vanligt, då min gamla goda dator har börjat krångla.
Tidsanvändning:
Tiden i Warszawa, guidningen och rundturerna: 4,5h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 3h
Editering av alla bilder: 3h
Forskning: 30min
Sammanlagt: 11h
KO5 sammanlagt: 28h
Källförteckning:
http://www.traveladventures.org/continents/europe/warsaw-uprising-monument.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Warsaw_Uprising_Monument
https://www.lonelyplanet.com/poland/warsaw/sights/landmarks-monuments/monument-warsaw-uprising
http://www.warsawtour.pl/en/tourist-attractions/little-insurgent-monument-pomnik-ma-ego-powsta-ca-2031.html
Här steg vi av bussen för att gå mot gamla stan i Warszawa. Vår guide berättade mycket om de olika ställen vi gick förbi, men eftersom jag ganska långt koncentrerade mig på att ta foton så hörde jag inte honom så bra.
Bilden ovanför är tog jag på monumentet för Warszawaupproret 1944. Detta bronsmonument är ett av de mest besökta av turister i Polen. Under Warszawaupproret förstördes nästan alla byggnader i staden och det anses vara en av de största händelserna i Polens historia. Monumentet symboliserar de som stred i upproret och hur de försökte fly från byggnaderna som rasade över deras huvuden.
Vi närmade oss småningom gamla stan då vi gick. Byggnaderna var väldigt vackra och på den undre bilden synns en väggmålning. Väggmålningen är i 3D och det ser ut som om man försökte fixa på väggen- antingen måla den eller mura den.
Bilden med den lilla statyn på är en annan staty som är skulpturerad till minnet av Warszawaupproret. Statyn föreställer en liten pojkscout med för stor hjälm och uniform, som håller i ett vapen. Då vi var där, hade någon satt en scouthalsduk på pojken samt lagt tulpaner i hans famn. Bakom honom finns mot tegelväggen en platta, där det står "Warsaw children will go off to fight, we will, our capital, shed blood over every stone" vilket är ord från en populär sång från den tiden.
Så har vi kommit till gamla stan, som var otrligt vacker och mysig. Byggnaderna var täta och färggranna och hade målningar på sig. På en byggnad fanns det målade tre unga kvinnors ansikten och då vi frågade vår guide varför svarade han att det var den tidens reklam- det var en man som bott i det huset med sina tre döttrar som skulle giftas bort, och för att visa alla hur vackra de var lät han dem målas på väggen. Den övre bilden tog jag på en liten gata som ledde in till gamla stans centrum och den nedre bilden tog jag på några lokala arbetare.
Jag tycker om att fotografera människor och jag skulle gärna fotografera mera. Jag tycker om att fotografera lokalbefolkningen i länder, men på den övre bilden är två som var med oss på resa. Den nedre bilden är ett bra exempel på de vackra byggnaderna i gamla stan.
Bilden ovan är på en lokal kvinna som satt vid en vacker trädgård och väntade på någon. Jag tog också bilder på själva trädgården, men jag tyckte att denhär bilden blev ännu bättre. På den andra bilden är det lokala barn som leker med duvor. Under hela vår resa stötte vi på bara en tiggare och det var på en liten pojke i Warszawa. Det känns hemskt att föreställa sig att dessa tiggarbarn är lärda av sina föräldrar. Pojken som kom upp till oss sökte sig bara till kvinnor och flickor, eftersom han antagligen visste att det är lättare att få pengar från kvinnor som tycker synd om dem än män.
Efter att hela gruppen hade ätit tillsammans på en restaurang gick vi mot bussen för att ännu hinna åka till ett ställe före vi skulle till flygfältet. Vi åkte till ett kulturmuseum för att se över hela Warszawa och utsikten var otrolig.
Det var många våningar att åka med hiss, men det gick snabbare än man kunde ana. Vi hade möjlighet att gå runt uppe på högsta våningen och vi hade tur med vädret då det var soligt och ganska varmt. Utsikterna var vackra åt olika håll. Då vi var färdiga gick vi tillbaka till bussen för att sedan åka till flygfältet och flyga hem till Finland.
Jag har inte använt alla bilder jag tog från Warszawa här på bloggen, eftersom det skulle bli för mycket. Jag har ändå editerat alla (~70 bilder), vilket tog mycket längre tid än vanligt, då min gamla goda dator har börjat krångla.
Tidsanvändning:
Tiden i Warszawa, guidningen och rundturerna: 4,5h
Planeringen av blogginlägget, skrivandet och ihopsättandet: 3h
Editering av alla bilder: 3h
Forskning: 30min
Sammanlagt: 11h
KO5 sammanlagt: 28h
Källförteckning:
http://www.traveladventures.org/continents/europe/warsaw-uprising-monument.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Warsaw_Uprising_Monument
https://www.lonelyplanet.com/poland/warsaw/sights/landmarks-monuments/monument-warsaw-uprising
http://www.warsawtour.pl/en/tourist-attractions/little-insurgent-monument-pomnik-ma-ego-powsta-ca-2031.html
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)