Tog en del bilder på Mushroom Muffins' konsert i januari, fastän min kameras blixt fortsättningsvis inte fungerar. Bilderna blev endå rätt okej, fastän jag inte kunde använda någon annan setting än den utan blixt.
Min kameras blixt fungerar inte. För att få denna konsert fotograferad hamnade jag klara mig med endast en inställning, och var dessutom utan blixt (inte för att den behövdes). Jag har länge haft planer på att fixa den, men för det måste jag föra den till en skiljd Canon- butik mitt i centrum, som jag inte har hunnit besöka än.
Det harmar mig dock att en del bilder blev suddiga eller skakade, som t.ex. bilden på Oge här brevid. Färgerna blev rätt bra, men själva bilden blev inte lyckad på grund av min kamera och att ljuset inte reagerar rätt med denna inställning. Fick några bilder fixade trots detta, men största delen var förstörda redan i fotograferings- stadiet.
Jag uppträdde även själv under deras konsert. Jag hade ställt upp som "frivillig" kvinnlig solist ifall det någon gång skulle behövas- det tog bara ett par veckor så hade Peik skrivit en låt där han ville att jag skulle sjunga med i. Så efter några övningar i Kyrkslätt hos Benkku kände jag mig färdig att stiga på scen. Under den första halvan (före pausen) var jag med de andra i publiken och tog foton därifrån, och efter pausen stannade jag bakom scenen och tog flera foton från backstage som jag säkert blev mest nöjd med. Låten jag var med i gick för övrigt rätt bra, men min röst hördes inte alls i salen, och jag hörde heller inte mig själv.
Ofta i fotografier eller planscher på band, brukar det vara trummisen som blir i skymunda för kameran. Själv ville jag att också Benkku skulle synnas på bilder fast han satt längst bak och framför rökmaskinen. Lyckades dock få en hel del rätt snygga bilder på honom, vilka jag är nöjdast med eftersom färgerna verkar perfekt inblandade i varandra och kontrasterna samt skuggorna ligger bra. Dessutom ser trumsettet i sig rätt tufft ut. Lyckades få bilder från bakom gardinen där bak, utan att jag syntes i publiken (och utan att störa själva showen), vilket också var en enormt bra sak.
Bilden jag för tillfället har som bakgrundsbild har verkligen inte den bästa kvaliten, men orkade inte söka en bild som var i passlig storlek för Blogger, så det fick bli en av dom första jag hittade. Bilden tog tag snabbt från publiken då jag var på Bring Me The Horizons konsert i december. På konserter brukar man ytterst sällan få ha systemkameror utan presslicens, så jag var än en gång tvungen att ta min allra första kamera, en Sony Cyber-Shot DSC-W210, min lilla rosa pocketkamera. Beklagar kvaliten.
En annan sak jag är lite missnöjd med gällande bilderna från denna konsert, är att jag egentligen inte fick någon jätte bra bild på Filip. Jag tror att det här är den enda bilden på honom som jag fick räddat, eftersom resten av dom var alldeles för suddiga eller skakiga. Den här fick jag dock räddat på grund av röken som kom vid ett passligt tillfälle på ett passligt ställe, och med att ändra lite saker på själva bilden.
En sak jag lärt mig av fotograferande, är att det lönar sig att böja sig ner eller klättra upp och vända sig hursomhelst för att få en lyckad bild. Hellre en lyckad bild tack vare lite besvär, än en misslyckad bild på grund av att man inte orkade röra en fena. För att få bilden här på vänstra sidan låg jag på golvet precis före jag skulle hoppa in på scen.
I slutet av konserten spelade Mushina ännu två nya låtar- som omedelbart blev mina nya absoluta favoriter. Låtarna har inte ännu blivit inbandade, men här kommer ett litet smakprov på Mushroom Muffins:
Mushroom Muffins - Distance
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar